2014 087

Jaha. Så sitter man här. Själv. En fredagkväll. Middagen intagen och familjen har lämnat allt och gått. Sitter själv kvar med en massa gråt som jag inte vet vad jag ska göra av. Vet inte ens varför den finns där. Kanske är det trötthet. Kanske är det saknad efter kramar och närhet. Jävla förkylning. Kanske är det insikten om sjukdom. Kanske är det oron för en ännu värre sjukdom. Kanske är det bara gråt. Sådär utan anledning. Jag vet faktiskt inte. Jag vet bara att jag känner mig ensam, igen. Ensam med mitt tillstånd som ingen verkar förstå fullt ut eftersom den inte syns på utsidan. Men den känns på insidan. Bigtime. Den har börjat synas på utsidan, men inte alls i den omfattning som på insidan.
Hur har veckan varit? Johan, Oscar och Alice har legat däckade. Cajsa var i skolan från onsdag och jag har försökt göra ett jobb... När den betalda arbetsdagen tagit slut har sjukstugan väntat där trötta och sjuka älsklingar ska tas omhand. När ska man vila? Hur gör man när man vilar? Jag minns inte... Fick akupunktur igår och hade lätt kunnat ligga en timme till. Tycker inte att det kändes lika bra dom det brukar.
Tog med mig Alice till Coop för att handla. Fick med oss lite fiskar hem också. Och mat. Massor av mat. Hoppas att det kommer att räcka...
Chip