Ha ha!

Att sätta mål är bra! Alla mål är bra! Vissa har en vikt eller ett mått. Andra har ett plagg de vill komma i eller ett lopp de vill springa. Att äta bra mat. Att lära sig cykla. Att bestiga ett berg.

Jag har satt många mål i mitt liv. Ofta har de varit felriktade och på tok för högt satta. Oftast har det slutat med pannkaka och jag har känt mig värdelös och oduglig.

Den här gången satte jag ett mål som jag med säkerhet skulle klara. 100 träningspass på ett år. Det kändes realistiskt. 1,2 träningspass per vecka. Det kan man klara. Visst?!

Hittills ligger jag sju pass före!!! Betyder det att mitt mål var för lågt? Samtidigt känns det skönt att ligga före! Jag hatar att känna mig jagad!

Min träning ska ske på mina villkor! Jag har satt mitt mål och jag har hittat min motivation. Det känns bra!

Personligen blir jag stressad av att träna för något speciellt. Då blir det tidspress och det klarar jag inte. Mina krav på mig själv och mina prestationer är redan så höga så ytterliga tidspress gör att jag lägger ner tanken på ett friskt och hälsosamt liv.

Motivation ser olika ut. Min är dem fantastiska energi som jag får några timmar efter träning. Ett helt nytt liv!

Hej 40! Nu kommer jag!

Liverpool!

Det här bara måste vara världens snyggaste kille! ❤️❤️❤️

Så härligt!

Träning är verkligen lövly när man hittar sin grej! Har redan, efter bara tre pass, ökat både vikter och antal! Känns helt underbart! Nu kör vi! 40 år here I come! 👊

Idag börjar det

Nu kör vi! Allt kan bara bli bättre!

Krönika 2014

Ett år har gått. Boken av minnen har fyllts på. Min egen bok är även fylld av luckor. Minnet slutade fungera i början av året och till sist fick minskad arbetstid bli lösningen. Sjukskriven för utmattning. Resultatet av ett turbulent 2013.

En ny resa tog sin början. Att läka en utmattad själ tar tid, och läkningen pågår ännu. Akupunktur blev min räddning. Det lyfte mig ur den grop jag hamnat i.

En varm sommar utan egentliga måsten och en total omvärdering av vad som är viktigt i livet. Vem ger energi. Vem tar den. Vad är viktigt i livet.

Under hösten prövades ork och tålamod ännu en gång och den prövningen pågår ännu. Inget slut i sikte. Samtidigt har jag ett val, men det får bli #projekt2015

Resultatet av 2014 är att jag hamnat i ett vägskäl. Antingen stannar jag kvar där jag är eller så går jag vidare. Min känsla är att gå vidare. Utvecklas ytterligare. Ta tillvara mina förmågor och genom dem växa i mig själv och min uppgift i livet.

Min familj är min trygghet och fasta punkt. Utan dem kan jag sluta existera. Om nio dagar har vi vår första tonåring i huset och jag kan glädjas åt att vi under 2014 kommit varandra väldigt nära. En relation som vi båda trivs bra med.

Både bra och dåligt har kantat mitt år. Den sista insikten kom till mig med full kraft den 28 december. Den tog jag till mig. Brottades med. Vred och vände. Anklagade mig själv och lade 200% skuld på mig själv. Tryckte ner mig i skorna och spottade på det som blev kvar. Sen klev jag upp och fattade ett beslut. Formade mina nyårslöften som uttalades där och då.

Bli snällare mot mig själv genom att
- äta bra och näringsriktig mat
- träna regelbundet enligt ett schema
- ägna mera tid till min familj
- jobba för att nå mina drömmar
- dricka minimalt med alkohol
- stå upp för mig själv när någon trycker ner mig
- varje dag glädjas åt vad jag faktiskt har
- be om hjälp när jag behöver den

Och mycket mera...

2015 är året då jag fyller 40 år. Det ser jag fram emot!
Gott slut och gott nytt!

Chip