Tack mina barn för den extra långa såvmårånen ni gav mig. Tack min man för presenten jag köpte till mig själv. Tack för en underbar dag med grillat till middag!
Tack Cajsa för kommentaren: Mamma jag är lite besviken på den här morsdan. Jag hade trott att det skulle bli kakor och tårta och så. Men det blev ju ingenting...
Ja, jag är då nöjd! Jag har klippt gräset, påtat i trädgården, Johan har satt potatis. Jag har städat husvagnen. Tvättat, städat upp huset och tagit en joggingtur på 30 minuter. Jag är nöjd!
Nu ska jag prova min morsdagspresent. Om ni hör höga skrik från kusten så oroa er inte, det är bara jag som trimmar benen!! ;)
Tack för idag! Tack för en underbar vanlig dag!
söndag 30 maj 2010
torsdag 27 maj 2010
Härom kvällen satt jag och sydde...
Och för er som känner mig så vet ni att jag funderar mycket när jag sitter och skapar vid symaskinen. Just den här kvällen höll jag ett långt tal till kommunfullmäktige i Robertsfors kommun. Det var ett långt och, tycker jag, klokt tal. Men kommer jag ihåg det idag? Nä.
Det handlade om samarbete. Om framåtsträvan och en önskan om att alla ska få det bra. En önskan om en bra barnomsorg, en fungerande skola och en bra äldreomsorg. En önskan om att kommunen ser till sin personal och vårdar dem ömt då de sliter i motvind dag ut och dag in. Många kvinnor är på gränsen till utbrändhet och mår psykiskt väldigt dåligt.
I en liten kommun måste det viktigaste vara att samarbeta. Robertsfors kommun har ett mål att bli sveriges bästa kommun år 2020. (Eller var det 2050?) Min fråga till kommunfullmäktige blir då: Vad tänker man bli bäst på? Flest innevånare? Det har vi förlorat för länge sedan. Bäst barnomsorg? Låååångt kvar. Barnomsorgen blir bra först när personalen mår bra och man har resurser att minska barngrupperna och nå upp till målen. I många fall anser personalen att de bedriver förvaring istället för utveckling... En bra skola? Tja, där är det också långt kvar. Resultaten visar att andelen barn med ej godkända betyg i kärnämnena ökar. Varför är det så? Jag vet att lärarna gör vad de kan med de resurser som finns tillgängliga, men till sist tryter orken och engagemanget då man hela tiden möter hinder istället för medvind. Är det sveriges bästa äldreomsorg vi vill ha? Då måste man fundera på en förbättring, på lång sikt... Eller är det sveriges friskaste befolkning de är ute efter? Visserligen är kommunens sjukskrivningstal ett av de lägsta i landet, vilket i sig är bra, men alla som väljer att inte sjukskriva sig eftersom man inte har råd att vara hemma syns inte i statistiken. Man väljer att ta ut komptid eller semesterdagar för att ha råd att vara hemma några dagar. Alla som lever på gränsen till vad de orkar med. Hur länge till ska de orka? Vad händer när de verkligen inte orkar mera och faktiskt sjukskriver sig? Vilken kostnad blir det?
När ska man sluta stirra sig blind på siffror och börja se till människorna som befinner sig I verksamheten, ute i verkligheten. Människor som sliter för att ge andra människor en dräglig miljö. Jag vill att mina barn ska få gå i en skola där lärarna känner engagemang och arbetsglädje. Där moralen är hög och resurser kan sättas in där de behövs, till de elever som behöver det. Jag vill att mina barn ska ha möjligheten att välja en gymnasieskola i kommunen, en som klassas som Sveriges bästa med pigga, glada och engagerade lärare. Jag vill ha en äldreomsorg där jag själv kan bestämma när det är dags att flytta in till äldreboendet och inte tvingas bo hemma i min ensamhet. Jag vill kunna känna delaktighet och ha inflytande över mitt liv även när jag passerat 65.
Jag valde att flytta till den här kommunen för jag trodde att det fanns en sanning bakom visionerna, men än så länge har jag mötts av kortsiktigt tänkande, politisk smutskastning på sandlådenivå i media, utarbetad personal i barnomsorgen som ändå försöker möta oss föräldrar med ett leende, trots att man egentligen inte orkar, förtvivlad personal inom äldreomsorgen som känner otillräcklighet och en svag politisk ledning.
I en liten kommun i det avlånga landet Sverige är det viktigt att hålla ihop. Värna om människan. Sluta tjafsa om småsaker och sluta pinka in revir till höger och vänster. Fatta ett beslut om åt vilket håll man strävar. Gör en hållbar plan och stå för den. Tänk långsiktigt. Oavsett vem som styr kommunen så ska planen följas. Välkommen till Robertsfors, den hållbara kommunen. Visa att ni står bakom de orden. Tillsätt tjänster med engagerad personal. Alla ni som sitter i det röda huset och bestämmer, ge er ut i verkligheten. Möt människorna, lyssna på vad de har att säga. Visa ert intresse!! Idag är det inte många som har förtroende för er då ni inte syns. Låt politikerna i Stockholm sköta sandlådesnacket. Visa att ni är norrlänningar som står för ert ord med båda fötterna på jorden. Förenkla beslutsprocesserna och se människorna! För hur det än är så är det dem som gör att ni har ett jobb. Lägg bort storhetsvansinnet och egoismen. Skaffa egotrippar i en TV-show, inte i kommunpolitiken!
Det var väl ungefär så jag tänkte... Jag, en liten medborgare med en önskan om en bättre värld att leva i.
Det handlade om samarbete. Om framåtsträvan och en önskan om att alla ska få det bra. En önskan om en bra barnomsorg, en fungerande skola och en bra äldreomsorg. En önskan om att kommunen ser till sin personal och vårdar dem ömt då de sliter i motvind dag ut och dag in. Många kvinnor är på gränsen till utbrändhet och mår psykiskt väldigt dåligt.
I en liten kommun måste det viktigaste vara att samarbeta. Robertsfors kommun har ett mål att bli sveriges bästa kommun år 2020. (Eller var det 2050?) Min fråga till kommunfullmäktige blir då: Vad tänker man bli bäst på? Flest innevånare? Det har vi förlorat för länge sedan. Bäst barnomsorg? Låååångt kvar. Barnomsorgen blir bra först när personalen mår bra och man har resurser att minska barngrupperna och nå upp till målen. I många fall anser personalen att de bedriver förvaring istället för utveckling... En bra skola? Tja, där är det också långt kvar. Resultaten visar att andelen barn med ej godkända betyg i kärnämnena ökar. Varför är det så? Jag vet att lärarna gör vad de kan med de resurser som finns tillgängliga, men till sist tryter orken och engagemanget då man hela tiden möter hinder istället för medvind. Är det sveriges bästa äldreomsorg vi vill ha? Då måste man fundera på en förbättring, på lång sikt... Eller är det sveriges friskaste befolkning de är ute efter? Visserligen är kommunens sjukskrivningstal ett av de lägsta i landet, vilket i sig är bra, men alla som väljer att inte sjukskriva sig eftersom man inte har råd att vara hemma syns inte i statistiken. Man väljer att ta ut komptid eller semesterdagar för att ha råd att vara hemma några dagar. Alla som lever på gränsen till vad de orkar med. Hur länge till ska de orka? Vad händer när de verkligen inte orkar mera och faktiskt sjukskriver sig? Vilken kostnad blir det?
När ska man sluta stirra sig blind på siffror och börja se till människorna som befinner sig I verksamheten, ute i verkligheten. Människor som sliter för att ge andra människor en dräglig miljö. Jag vill att mina barn ska få gå i en skola där lärarna känner engagemang och arbetsglädje. Där moralen är hög och resurser kan sättas in där de behövs, till de elever som behöver det. Jag vill att mina barn ska ha möjligheten att välja en gymnasieskola i kommunen, en som klassas som Sveriges bästa med pigga, glada och engagerade lärare. Jag vill ha en äldreomsorg där jag själv kan bestämma när det är dags att flytta in till äldreboendet och inte tvingas bo hemma i min ensamhet. Jag vill kunna känna delaktighet och ha inflytande över mitt liv även när jag passerat 65.
Jag valde att flytta till den här kommunen för jag trodde att det fanns en sanning bakom visionerna, men än så länge har jag mötts av kortsiktigt tänkande, politisk smutskastning på sandlådenivå i media, utarbetad personal i barnomsorgen som ändå försöker möta oss föräldrar med ett leende, trots att man egentligen inte orkar, förtvivlad personal inom äldreomsorgen som känner otillräcklighet och en svag politisk ledning.
I en liten kommun i det avlånga landet Sverige är det viktigt att hålla ihop. Värna om människan. Sluta tjafsa om småsaker och sluta pinka in revir till höger och vänster. Fatta ett beslut om åt vilket håll man strävar. Gör en hållbar plan och stå för den. Tänk långsiktigt. Oavsett vem som styr kommunen så ska planen följas. Välkommen till Robertsfors, den hållbara kommunen. Visa att ni står bakom de orden. Tillsätt tjänster med engagerad personal. Alla ni som sitter i det röda huset och bestämmer, ge er ut i verkligheten. Möt människorna, lyssna på vad de har att säga. Visa ert intresse!! Idag är det inte många som har förtroende för er då ni inte syns. Låt politikerna i Stockholm sköta sandlådesnacket. Visa att ni är norrlänningar som står för ert ord med båda fötterna på jorden. Förenkla beslutsprocesserna och se människorna! För hur det än är så är det dem som gör att ni har ett jobb. Lägg bort storhetsvansinnet och egoismen. Skaffa egotrippar i en TV-show, inte i kommunpolitiken!
Det var väl ungefär så jag tänkte... Jag, en liten medborgare med en önskan om en bättre värld att leva i.
lördag 22 maj 2010
Idolen
Alla har viktiga personer i sitt liv. För Oscars del är det pappa. Visst, han älskar mig och tycker att vi ska gifta oss en dag, pappa kan väl bo i lagårn eller nånstans, men pappa är ändå en superviktig person. Exempel:
Oscar cyklar på gården och ropar till mig att stödhjulen inte tar i marken. Bra säger jag. Ska vi hissa upp dom lite och prova om det går lika bra då? Sagt och gjort. Vi hissade upp stödhjulen och det gick som en dans. Oscar hojtar att vi måste ta bort dom innan pappa kommer hem så att han får se hur duktig jag är! Vi plockar bort stödhjulen och börjar väntandet. Han väntar och väntar och väntar och väntar. Det är fantastiskt hur lång en halvtimme kan vara om man ska vänta. Till slut kommer ändå pappa och Oscar får visa hur duktig han är.
Dagen efter är det dags för DET STORA SKITREJSET i Laxbacken. Oscar har fått lov att följa pappa i traktorn. Pappa åker i förväg och säger att han ska ringa när jag ska komma med Oscar. Oscar klär på sig, får en flaska saft och väntar. Han väntar och väntar och väntar och väntar. Han väntar så intensivt att det gör ont i mammahjärtat. Vi ringer papsen och får komma 5 minuter senare. Sen åker han traktor hela dagen, och hela dagen efter. Gissa om jag har en lycklig kille här hemma!! Lära sig cykla utan stödhjul och åka traktor i två dagar. Kan livet bli bättre för en kille på 4 år?
Oscar cyklar på gården och ropar till mig att stödhjulen inte tar i marken. Bra säger jag. Ska vi hissa upp dom lite och prova om det går lika bra då? Sagt och gjort. Vi hissade upp stödhjulen och det gick som en dans. Oscar hojtar att vi måste ta bort dom innan pappa kommer hem så att han får se hur duktig jag är! Vi plockar bort stödhjulen och börjar väntandet. Han väntar och väntar och väntar och väntar. Det är fantastiskt hur lång en halvtimme kan vara om man ska vänta. Till slut kommer ändå pappa och Oscar får visa hur duktig han är.
Dagen efter är det dags för DET STORA SKITREJSET i Laxbacken. Oscar har fått lov att följa pappa i traktorn. Pappa åker i förväg och säger att han ska ringa när jag ska komma med Oscar. Oscar klär på sig, får en flaska saft och väntar. Han väntar och väntar och väntar och väntar. Han väntar så intensivt att det gör ont i mammahjärtat. Vi ringer papsen och får komma 5 minuter senare. Sen åker han traktor hela dagen, och hela dagen efter. Gissa om jag har en lycklig kille här hemma!! Lära sig cykla utan stödhjul och åka traktor i två dagar. Kan livet bli bättre för en kille på 4 år?
torsdag 20 maj 2010
tisdag 18 maj 2010
19 grader
I skuggan kl 07.00. Känns lite som högsommar mitt i maj! Men jag är ju inte den som klagar... ;)
fredag 14 maj 2010
Vilken vecka!
Och den är inte slut än heller! Kort arbetsvecka och sen besök av världens sötaste Elis! Ååh så många pussar han har fått! Av alla! Till och med Oscar passade på att stjäla en liten gosstund!
Idag har vi firat kusin Erika som fyllde 30 år! God mat och trevligt sällskap!
Sen drog vi till Umeå och hamnade mitt i ett kraftigt åskväder med både blixtar och dunder! Vi hade första parkett på Donken på Ersboda i väntan på att regnet skulle ge sig!
Annars håller jag på att leta fram mina rabatter och göra dem vårfina. Flytta om lite blommor och putsa och grejja. Husvagnen har också fått sig en genomgång då det snart är dags att börja packa den inför sommarens äventyr!! LÄNGTAR!!!!!
Så här ser jag fram emot att den ska se ut om några veckor...
Idag har vi firat kusin Erika som fyllde 30 år! God mat och trevligt sällskap!
Sen drog vi till Umeå och hamnade mitt i ett kraftigt åskväder med både blixtar och dunder! Vi hade första parkett på Donken på Ersboda i väntan på att regnet skulle ge sig!
Annars håller jag på att leta fram mina rabatter och göra dem vårfina. Flytta om lite blommor och putsa och grejja. Husvagnen har också fått sig en genomgång då det snart är dags att börja packa den inför sommarens äventyr!! LÄNGTAR!!!!!
Så här ser jag fram emot att den ska se ut om några veckor...
lördag 8 maj 2010
tisdag 4 maj 2010
måndag 3 maj 2010
Ny vecka igen...
Oscar är sjuk. Han har låg feber, men hostar och hostar och hostar. Dygnet runt. Varken Mollipect eller Lepheton hjälper. Ingen sover speciellt bra och han klagar på huvudvärk då han hostar så mycket. Ringde hälsocentralen som gav oss läkartid imorgon... Tur att man inte är akut sjuk i alla fall...:S
Flickorna är friska än så länge *peppar peppar ta i trä* men jag känner mig hängig. Har inte tid att vara hemma och sjuk, så jag får nog försöka ordna med barnvakt mot slutet av veckan så att jag hinner med mitt arbete också... Önskar att jag hade råd att vara hemma på heltid, då behöver man inte bekymra sig för sånt här...
Flickorna är friska än så länge *peppar peppar ta i trä* men jag känner mig hängig. Har inte tid att vara hemma och sjuk, så jag får nog försöka ordna med barnvakt mot slutet av veckan så att jag hinner med mitt arbete också... Önskar att jag hade råd att vara hemma på heltid, då behöver man inte bekymra sig för sånt här...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)