Present från mina finaste döttrar!

Gallstensanfall

Så har man provat på några nya saker i sitt liv:
1.Gallstensanfall som inte givit med sig trots maxdos medicin.
2. Åkt ambulans.
3. Legat som patient på kirurgen 3.
4. Blivit kränkt av en läkare som säkert hade hemlängtan redan innan han kom till jobbet den morgonen.

Torsdag eftermiddag. Stressig. Cajsa ska till träningen. Fixar middag till barnen, det räcker inte till mig. Köper mig en korv på OK. En baguette med ost och baconkorv. Kommer hem. Känner ett tryck under revbenen men försöker i vanlig ordning förklara bort det med gaser eller för stabbig mat. 22.00. Smärtan är tydlig ute till höger. Ont. Tar 2 Papaverin och 1 Diklofenak. Väntar. 23.30. Tar 2 Papaverin till. Lägger mig i sängen. Somnar oroligt. Vaknar 01.00 av att jag vill kräkas. Magen gör jätteont. Går ner. Kräks. Ingen lindring i magen. Mera medicin. 2 Papaverin och 1 Diklofenak. Kan inte vara stilla. Står på alla fyra. Ligger i fosterställning. Hoppar. Gråter. Svettas. Fryser. Det lättar lite. Tar ny fart. Mera ont. 10 på VAS, lätt. 01.45. Ringer 1177. Får vänta i två minuter som känns som 15. Får inte ta mera medicin. Du måste in på akuten. Jag har 5 mil dit, hur gör jag. Ring ambulans. Jaha. Tack då. Är jag så viktig att jag behöver en ambulans. Tänk om någon dör för att jag har lite ont i magen. Tänk om det ger med sig i Sävar och jag får skämmas. Tänk om. Tänk på dig själv Anna. Ja ja. Ringer 112. Får prata med en sköterska så vill veta hela historien. Andra gången under natten jag berättar den. Meddelar att ambulansen är på väg. Prio: iltransport. Jaha. Klä på sig. Skaka liv i Johan och säga att jag åker. Du måste fixa allt imorrn. Barnen med taxin. Frukt. Skriver en lapp till Alice om gympakläder. Packar ner tandborsten i handväskan. Väntar. 5 minuter. 10 minuter. Hur kan tiden gå så långsamt. Så hör jag en bil på gården. Ser en backande bil. Blir nervös. Gör jag rätt. Tänk om det ger med sig. Två manliga ambulansförare kommer. Ser bekanta ut. Har sett dom förr. Anders och Lars. Änglar. Frågar lite. Tar med mig ut i ambulansen. Jag låser dörren. Sätter mig på britsen. Spänns fast. Skjutsas in. Dörrarna stängs. In kommer Anders. Lars kör. Pratar lugnt. Frågar. Berättar igen. Hela historien. Kollar puls och blodtryck. 125/90. Puls 87. Får en nål i armen. Imponeras av finmotoriken i den skakiga ambulansen. Får lite koksalt. Får 2,5 mg Ketogan. Jag blir varm. Direkt. Illamående. Vill kräkas. Bäst att berätta det. Får en kräkpåse. Får ett medel mot illamående som heter Ondonånting. Inte ens Anders kan säga det. Vi övar en stund på namnet. Pratar om jobb. Utbildning. Barn. Mina barn. Gud vad jag saknar dom redan. Mina barn. Jag försöker lista ut var vi befinner oss genom att titta ut genom bakrutan. Allt är svart. Lysen ibland. Långtradare. Preem. Var ligger Preem? Just det. Sävar. Har fått 2,5 mg Ketogan till då den första dosen inte tog bort smärtan. Känner mig lite full. Och varm. Trycket är bättre. Anders ringer akuten och berättar att vi kommer. Erik svarar. Erik som gick i min klass under utbildningen. Känns tryggt. Vi sjunger med till radion som spelar It´s my life med Bon Jovi. Sen blev det nåt annat. Ljudet sänks. Vi åker i den nya ambulanstunneln trots att jag inte är Prio 1. Framme i garaget på akuten. Klockan är 03.00. Törs inte kliva ur ambulansen själv. Det snurrar. Får åka på båren. Byta brits. Sjuksköterska kommer och säger hej. Leon. Trevlig. Säger hej då till Anders och Lars. Blir väl omhändertagen av Leon, Camilla (usk) och Peter (AT-läk). Trötta är vi alla. Jag berättar min historia tre gånger till. Camilla tar prover. Jag kissar i en mugg. Peter pratar, klämmer och lyssnar. Han har små barn hemma. Vi pratar om blåbär och barn. Får mera Ketogan. Ett dropp Ringer-Acetat. Värmen kommer. 04.00. Rullas upp på kirurgen 3. Peter gav mig hopp om läkarkåren. Det finns bra läkare. Han kommer att bli bra. Han såg mig. Människan. Inte diagnosen.
Blir insläppta av nattpersonalen. Säger hej då till Camilla. Får en nattskjorta. Blir inskriven av nattsyster. 04.30. Borde sova. Slumrar till. Vaknar efter 10 minuter. Tittar på klockan. Gör så tills telefonen durrar till kl. 07.05. Familjen har vaknat. SMS:ar med Johan. Längtar hem. Får ett Glucosdropp kl. 08.00. Väntar på ronden. Får två omgångar smärtstillande. Är hög när ronden kommer. Blir utskrattad av doktor Fredrik då jag hävdar att brödet startade detta, inte fettet. Ingen operation. Ingen röntgen. Ingenting. Du får gå hem när smärtan är borta. My ass. Smärtan försvinner inte med Ketogan. Den finns där hela tiden. Jag vill hem. Gråter för mig själv. Får prova äta. Smärtan kommer tillbaka. Får med mig recept på Spasmofem. Tack och hej. Det kommer en kallelse för uppföljning om en månad. Ja visst. Då kan vi prata om operation. Tack Maud och Catrin som skötte mig hela dagen!
Hämtas av Johan. Sover i bilen medan han handlar. Åker hem. Tar en Spasomfem och somnar. Sover gott. Väcks 19.00. Middag. Äter grillat. Nu gör magen uppror. Så är det. Life´s a bitch.

Fotbollshelg till ända...

Jag älskar mina barn, jag gör verkligen det! Jag vill att de ska få hålla på med sådant som intresserar dem, det vill jag. Men ibland blir det lite väl mycket av barnens intressen i ens liv...

Fotboll är ju faktiskt en sport som jag gillar, både att spela och att titta på, men jag trodde väl aldrig att jag skulle vara så slut efter att ha tittat på mina barns matcher! Jag är mer nervös än dom och trots att jag sitter hyfsat tyst och stilla vid sidan av planen så är jag slut efter matcherna!

I helgen hade vi vår första bollkallematch! Kul! Cajsa har taggat hela sommaren för att få gå in på planen tillsammans med A-lagets spelare! För mig som förälder så innebär det planering, bakning, kaffekokning, fikaförsäljning, hålla reda på var barnen är... Efter matchen var det dags för barnen att åka till farmor och farfar eftersom mamman och pappan skulle sponsra klubben ytterligare genom att besöka den RIK-pub som arrangerades under lördagskvällen (där för övrigt pappan hjälp till att sätta upp staket och bygga scen osv. för lagets räkning). Sen blev det söndag och dottern har bortamatch i långt-bort-i-stan, eller Innervik, vi kan kalla det Innervik. Tack till bästa Linda och Jocke!!! som rymde mig och två barn i sin bil, så slapp en ganska trött och sliten mamma sitta och köra till långt-bort-i-stan, jag menar Innervik. Ni är dom bästa!! @>-->--

Kallt och blåsigt var det i Innervik, men vi lämnade stället med huvudet högt och en seger med 12-2!
Väl hemma kastade vi i oss lite varma mackor för att dra vidare till pappan och sonen som hade hemmamatch på Tunnan. Även där avgick RIK med seger 7-3 mot Mjödvattnet. Men inte blåste det mindre på hemmaplan inte. Dock fanns det kaffe att tillgå, med gofika och mjölk!! Till skillnad från långt-bort-i-stan där det inte ens fanns mjölk! *fnys*

Ja ja... Hemarbete väntade naturligtvis för den fotbollsmorsa man blivit. Tvättning av matchkläder, svettiga strumpor, använda handdukar. Packning av ryggsäckar inför morgondagens fritidspremiär, ta fram lunchlåda till stortjejen så att hon inte svälter ihjäl, vika tvätt, diska undan, skriva shoppinglista, kolla facebook (fast det har jag inte hunnit ännu), packa mina egna grejjor (fortfarande ogjort), hänga sista maskinen tvätt (för ikväll), dö en stund i soffan under en filt (är på väg dit nu). Det finns alltid saker att göra, men nu blir det slappa en stund innan sängen kallar!

Mjödvattnet cup

Vinst för RIK mix05 i cupen! Stoltaste killen!

Taktiksnack före match med världens bästa Johan!

Det värker i mammahjärtat...

...när sötaste Oscar kommer med gråten i halsen. Han har stått vid vägen i minst en timme och väntat på att Stig ska komma med traktorn för att hämta sista lasset balar så att han kan få åka med. Oscar nekade när Stig stannade vid middagstid och erbjöd skjuts, för vi skulle ju äta grillat. Och nu var det försent... Tur att det finns en mamma-axel att gråta mot då man egentligen är lite för stor för sånt (tycker han själv).
Bilden tog vi på vår fisketur härom kvällen!

Fisketur

Vi bestämde oss för att ta en tur till Ängersjön och fiska lite. Cajsa fick fem, Johan två och jag fick tre. Alice tappade tre.

Min fina fina uteplats!

Himlen på jorden! Dukad för fest!

Morgonens skörd!

Weekend på Pitehavsbad med grannars

Lunch i Jävre på MD:s

Männen grillar, kvinnorna chillar...

Åsså hoppade alla barnen G studsmatta med linor. Höga hopp blev det!

Bilder från Nyköpingsresan

Först var det bröllop och middag. Här är det vackra brudparet med sina syskon. Fr vä: Maria, Jimmy, Jenny, Jens och Johan

Farbror/morbror Johan med sina favoritbusfrön Elis och Loke i knät!

En åskig och regnig dag tog vi en tur till Busiz. Kul ställe för alla, stora som små! Oscar gillade bollhavet och trampcyklarna och rutchkanan och att skjuta med bollar och....

På vägen hem från Nypan blev det kiss- och lekpaus i Ångersjö. Inget vi ångrar...

Finaste familjen Bjöörn!

 

Den 14 juli gifte sig Jenny och Jimmy! Finaste familjen heter nu alla Bjöörn i efternamn!

Tack för en underbart trevlig fest!