söndag 4 maj 2014

2014 124

Den här helgen har känts hur lång som helst. Ingen stress. Inga måsten, egentligen. Ingenting. Ändå massor.
Onsdag: Valborgsbrasa hos grannars.
Torsdag: Upphakning i bröstryggen och fotbollsträning för C.
Fredag: En tur till Umeå för lite shopping. En stunds fiske för O och mig. Den traditionella fredagsmiddagen med grillat. Husvagnsspekulanter.
Lördag: C hos kompis. Handlat lite. Grillmiddag hos svärmor med Jens och Loke. Sålde husvagnen.
Söndag: Fotbollsträning för C. Långpromenad för mig. Middag hos finaste syster med familj.

Blev nog en del iaf. Men för min del har helgen gett mig tid för eftertanke. Och jag har tänkt. Mycket. Det måste till förändringar i vår familj. Vi måste börja se varandra. Vi måste börja hjälpas åt mera, som en familj. Göra saker tillsammans. Se varandra. Prata med varandra. Och framför allt lyssna på varandra. Livet är kort. Vi lever bara nu. Så är det.

Mina barn: Jag ska lära er allt jag kan. Jag hoppas att ni tar med er trygghet och ödmjukhet inför livet, men också rättvisa och styrka att samarbeta.

Ett steg i taget. En dag i taget. Allt kommer att bli bra.
Chip

Inga kommentarer: