Mitt hjärta i ett nötskal sedan igår vid lunch. Och det beror bara på att jag igår morse kände mig pigg och glad och såg fram emot att gå upp i tid igen. Man får tydligen inte tänka så. Det räcker att det blir lite tätt på med patienter så minskar koncentrationen och puls och blodtryck stiger. Surt. Less på att ha det så här.
Har spenderat mer än en timme åt att fylla i formuläret till försäkringskassan. Man ska vara frisk för att orka vara sjuk. Hur krångligt som helst. Sen finns det naturligtvis inga garantier för att jag får några pengar. Känns mindre bra då jag vet att en speciell doktor jobbar där och han anser utmattning vara hittepå och humbug eftersom det inte går att mäta, typ. Har fått en känga från honom redan. Som om man inte är nog sänkt som det är...
Hade iaf några trevliga samtal med världens bästa Linda idag! Tack för det! Nu kör vi!!!!
Passade på att njuta lite i solen mellan skjutsningar och sovstund.
Life goes on. En dag i taget. Ett steg i taget. Allt kommer att bli bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar