Idag sattes Torstens urna i jorden. Jag var inte där. Det gick bra ändå. Sen åt vi middag tillsammans. Jag var tom i huvet redan innan efter en lite rörig dag på jobbet och några underbart livliga barn tog det sista.
Fick mig en pik av doktorn idag om min sjukdom. Han undrade, med tillgjord röst, om jag blev trött då det vart lite körigt omkring mig. Sucka. Jag svarade att jag visst blev trött men att det nog skulle gå bra. Gubbe. Men han har aldrig varit där jag är. Han vet inte hur det känns när kopplingarna inte vill fungera. Hur frustrerande det är när man inte minns vad man gjort eller vad man tänkt göra. När man helst skulle vilja sova en stund för att samla energi och stänga ute intryck.
Den här söta donnan kommer jag att sakna så otroligt mycket till nästa gång vi ses. Och de andra med!
Chip
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar