söndag 22 januari 2012

Livet i allmänhet och synnerhet

Idag har vi vägt oss igen. +0,9 för mig och +0,2 för Johan. Jag vet att jag inte har skött om mig, min kropp talar om det på andra sätt än att samla på sig vätska. Det blir nya, hårda och friska tag från och med nu!

För att kompensera allt fusk åkte jag faktiskt lite skidor idag. En sisådär 8 varv runt gården. Borde bli runt 1,5 km. Först körde jag upp själva spåret i 1,5 dm lössnö, sen åkte jag några varv till för att det skulle bli någorlunda stabilt. Så var det lunchdags och efter det några varv med barnen. Oscar druttade omkull några gånger och behövde bärgas... När vi precis kommit in och kokat varmchoklad kom underbara Greger med skotern och körde två varv på min fina spår. Men nu är underlaget hårt i alla fall!

Tog mig en funderare idag på Håkan Juholt och hans bravader. Mången Moderat är skadeglad och pekar finger. Då måste jag ställa frågan: Vart är vi på väg? Det Håkan Juholt har gjort får han stå för. Hans misstag, inte paritets (förutom att de valde honom). Men misstagen han har gjort är helt hans egna och hans ansvar. Ingen annan ska behöva belastas för det.
Men åter till peka-finger-delen. I dagens politik handlar det egentligen inte om omtanke om väljarna utan om att kasta mest skit. Personliga påhopp. Politiker, och nu kommer jag att generalisera grovt, blir maktgalna när de börjar komma upp sig i hackordningen. Ju högre upp de kommer desto större egoister blir de! Om de nu inte har lyckats bli statsminister, utan hamnat en bit ifrån, måste man kasta skit på sandlådenivå istället för att lägga sin energi på det som uppdraget handlar om, det som är viktigt, nämligen VI! Vi väljare som har gett förtroendet till en massa okända människor som haft munnen med sig under valkampanjen. Vi väljare som har trott på de löften som politikerna gett. Till vilken nytta? Vart tar våra skattepengar vägen? Resultatet blir nedskärningar och effektivisering. Visst, man kan ersätta en människa med en maskin på en fabrik, men man kan inte ersätta en människa med en maskin inom vården. Det fungerar inte. Att minska personalstyrkan gör inte patienterna friskare, utan sjukare, och personalen blir sjukare. Ingen vinner. Och ingen gör nåt. Hur det än är, så är det politikerna i riksdag och regering som fattar besluten som drabbar oss längs ner på stegen. Politiker som gärna använder sin tid till att kasta skit på varandra. "Min pappa är starkare än din pappa!" "Min pappa kan spränga din pappa med dynamit!" I en perfekt värld skulle de styrande politikerna lägga sin energi på att hitta lösningar, inte syndabockar. I en perfekt värld skulle politikerna arbeta för andras skull, inte bara sin egen. I en perfekt värld skulle människovärde respekteras och prioriteras. I en perfekt värld...
Men även i denna defekta värld är sanningen sådan att även politiker blir gamla. En dag behöver ni vård på ett äldreboende då er privata vårdförsäkring löpt ut på grund av nya bestämmelser. I verkligheten får ni "njuta" av era egna besparingar. Mitt i allt elände känns det faktiskt lite som en tröst även om det inte hjälper de gamla och sjuka som idag, nu, behöver omvårdnad och som vårdpersonalen förtvivlat försöker ge dem på bekostnad av sin egen hälsa. För till skillnad från våra politiker har vi övriga människor ett samvete.

1 kommentar:

Anna-lena sa...

Bra skrivet Anna!! Vi diskuterade precis detsamma i dag på jobbet.
Stor kram till dig.